Lite sol också...

På Galleri Hera visar Lisa Kläpp
oljemålningar, grafik och målad grafik, d.v.s. grafik som bearbetats på olika sätt.
Det är ett så fint galleri tycker jag även om spiraltrappan upp tyvärr tycks avskräcka många från att klättra upp. När jag är där strålar solen in och det riktigt lyser om Lisa Kläpps verk. Men när solen går i moln lyser målningarna i alla fall. De flesta är märkligt självlysande i olika gula, orange, men också blå färger. Ibland med något starkt rött, ett stiliserat hus, kanske en sjöbod. Hon har en speciell teknik att grunda duken. Det gör att den slutliga ytan inte glänser utan är helt torr och färgen är anlagd i skikt på skikt som ibland får målningarna att skimra.





Den första målningen innanför dörren får mig att tänka på Staffan Hallströms "Ingens hundar". Men de djur som förekommer här på flera av dukarna är inget annat än djur. De kan vara hästar, hundar eller katter t.ex. Ibland rör de sig tungt, ibland spänstigt och elegant som till musik...






Helene Billgren ställer ut akrylmålningar på Angelika Knäpper Galleri.

Jag som aldrig sett någon av hennes utställningar tidigare, bara en "inredd" glaskub på Centralstationen. Den förstod jag mig inte på. Kanske jag hade bråttom till tåget och det är inget man skall ha när man vill försöka förstå konst. Sedan hörde jag talas om hennes utställning med sockerbitar. Den hade jag ingen möjlighet att besöka och jag var nog inte så intresserad heller.

Så jag var verkligen nyfiken när jag klev in i galleriet på Tegnérgatan 4, där äntligen byggpressenningarna tagits bort. Bara det kändes som en öppning... Och jag blev så förvånad!! Jag hade läst om installationer snudd på sockersöta, julvisningar med tomtar och broderier. Inte min melodi precis... Men det här är något helt annat. Det är måleri!




Även om det är långt ifrån vad jag konventionellt lärt mig om komposition, färg, figurteckning och budskap, så känns det riktigt skönt att Helene Billgren målar bortsett från allt detta.
Här anas flickdrömmar, dans, musik, lösögonfransar, hästar och relationer. Hon målar för att hon vill MÅLA och ger blanka katten (utställningen heter "Free kitten") i konventionerna och eventuella trender.



Tyvärr känner jag inte Helene Billgren. Om jag gjort det hade jag kanske köpt en målning på pannå. Inte särskilt vacker. Men väldigt personlig, fri och ganska ömsint.

Nu kommer våren....

Att gå på gallerier i frosthalka eller snöyra är inget kul. Dessutom har muséerna hållit utställningsintresserade väl sysselsatta med Vårsalongen på Liljevalchs, Santiago Sierra på Magasin 3, Prefaeliterna på Nationalmuseum, Carl Larsson på Waldemars Udde och mycket mycket mer.

För mig känns det som om våren äntligen börjar på galleri Andréhn-Schiptjenko på Hudiksvallsgatan, i kvarteret där så mycket händer. Med humor, uppfinningsrikedom och färgglada upptåg, men också stram skönhet av grafiska mått i några svart-vita verk öppnar Jacob Dahlgren dörren till något som mitt i all bedrövelse känns som början till en riktigt glad vår.

Så mycket sopsortering har Jacob Dahlgren inte behövt besvära sig med. Han har delvis livnärt sig på Bullens Pilsnerkorv, bönor och soppor och istället låtit de färglada burkarna bli byggbitar i en glad skulptur. Med pappförpackningar, engångsmuggar och klädgalgar komponerar han roliga och intressanta verk.

Våningen under visar Galleri Christian Larsen målningar av Karin Broos. När jag kommit över tröskeln tänker jag på Monica Fagerholms boktitel "Underbara kvinnor vid vatten". Men bara på titeln. De kvinnorna förekommer inte här. Kvinnorna på målningarna verkar vara så allvarliga, de verkar lågmält försöka reda ut något. Eller väntar de på något? Målningarna är stora och sanslöst väl utförda. Alla i akryl på duk, utom en enda olja på plastfolie, som på något sätt inte hör dit.

Färgen är mycket tunn, platt, inget slöseri med färg här inte. De påminner mig på på ett egendomligt sätt om diabilder på vit vägg. Allt är sålt, men det kan vara väl värt ett besök ändå.

På Galleri Kocks.

Tre kvinnor ställer ut på Galleri Kocks på Södermalm. Alla tre använder akrylfärg på duk, masonit och på papper. Petra Nilsson Åkerström har hämtat sina motiv från Bohuslän.

"16 små landskap" i välstämda färger sammanfogade i ett rutmönster till en stor tavla är det verk som först fångar min blick. Den stora "Saltaloukta" pockar också på uppmärksamhet, men däremellan "Göl 1" och "Göl 2", "Julinatt" och "Augustinatt", samlade i en grupp som det nästan är synd att dela på.

Paula Nilsson Åkerström roar också sig själv och andra med att tillverka fåglar av ståltråd och papier maché och pyttesmå målningar med svart passepartout.

Sussie Berglund gör även krokiteckningar i tusch. De är både roliga och skickligt gjorda. Sällan lyfter hon pennan. Också några nakenstudier ssom "Kvinna på blå stol" är fina.

Maria Roséns akrylmålningar på duk är kraftfulla och vackra. Men "Tidig vår" målad på papper är min favorit. Tyvärr svår att plåta utan att få reflexer eftersom den är glasad.

Utställningen är väl värd besök. Den håller på t.o.m. 4/2.

Nytt År och nya spännande utställningar.

"Den stora färgskrällen" på Liljevalchs med målningar av Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Leander Engström, därtill Lars Lerin på Waldemarsudde har gjort att jag inte haft så mycket tid för annat då jag varit där flera gånger dessutom. Tyvärr kan jag inte dela med mig av bilder eftersom man inte får fotografera där, men Lars Lerins utställning pågår till 18 januari så det finns ännu chans att se och njuta. I höstas började jag säsongen med Konstakademin ooch de gör jag nu igen. Full av förväntan lämnar jag Nike i entréhallen. Rune Jansson visar oljemålningar. De tre salarna är fyllda av verk från tidigt 50-tal till 2008. Från de två kompositionerna och Eddie Figge i mjuka pastelltoner

.

till de kraftfulla som "Två års sammanfattning" och "Utan titel" här nedanför.

Eftersom alla målningar fått ett årtal kan jag inte låta bli att tänka på det. På 60-talet och senare många delade verk, två bilder i ett verk som "Många små tecken"

Men de vita dukarna där penseln liksom gör några omedelbara, inspirerade rörelser är mina favoriter. Här "Reflexstjärna" från -77.

Så också de fyra stora, de senaste målningarna "Strömmar". Härliga euforiska explosioner.

Och jag förvånas över hur en man i så hög ålder kan måla så engagerat, känslosamt och ugnt.

Längtan till havet

På Galleri Hera visar göteborgskoloristen Brittmarie Sundströmsina sina starka oljemålningar, intensiva och heta i färg.

Färgfälten ligger tätt ihop, ibland överlappar de varandra, ibland skiljs de år av en liten strimma i avvikande färg. Då blir det ett väldigt djup i bilderna.

"Diagonalt"

Ibland förs mina tankar till lapptäcken, mönster.

"Skymning"

Inspiration har hon fått redan som barn genom att hennes mamma var textilkonstnärinna.
Hon har också sett många av sin "landskap" från luften.

"Längtan till havet"

Det är en härlig utställning tycker jag och den vinner verkligen på om man tar riktigt god tid på sig. Glöm inte övervåningen.

Du kan läsa mer om Brittmarie Sundström på http://www.gallerihera.se/

Balkong ger skugga

Madeleine Wiklund ställer ut på Grafiska Sällskapet på Hornsgatspuckeln.
När jag först ser hennes vägg tror jag att det är något fel med mina glasögon.
Eller ser jag plötsligt dubbelt?

Nejdå! Det är små modeller, mest av balkonger, utskurna i vit papp och monterade framför vita ark och belysta så att intressanta, liksom dubbla bilder och mönster bildas. Det finns också mobila "bilder" som hänger i taket och bildar skuggspel på väggen. Svårt att fotografera. Gå och titta! Det här är roligt!

På Bjurholmsplan

På Bjurholmsplan 23 på Södermalm ligger Galleri Anders Lundmark. Här visar Fredrik Vestergård oljemålningar och monotyper. (Monotypi är en grafisk tryckform). Dessutom visas en stor dekorativ ljusinstallation i svart med en tunn ljustråd som gör ett grafiskt mönster i lysande grönt. Det är en intressant utställning som man inte springer igenom precis. Fredrik Vestergård tycker om att experimentera och hans verk har olika inriktningar. I projektrummet visar han geometriska figurer. Dom kan man titta länge på och få ögat att bestämma hur bilden skall läsas. Som i Eschers teckningar ungefär när man inte kan bestämma om trappan går upp eller ner. Roligt och dekorativt tycker jag.

Sen i det stora gallerirummet finns många ganska små oljemålninga, alla i var sin klar, nästan gräll färg. Just dom tycker jag är mest spännande. När man går lite närmare kommer uttrycksfulla ansikten fram, nästan som på fotografier, men ändå inte. Jag fastnar först vid en helt svart duk. Det spännande är att om man står lite vid sidan om, så träder ett vackert pojkansikte som tittar uppåt fram.

"På himlen lyser månen"

"När himlen ljusnar"

Bilderna är väldigt uttrycksfulla. Jag kan verkligen undra vad denna lilla tjejen tänker på.

Gå in på http://www.lundmarkgalleri/. Där finns också möjligheter att se ett videoinslag.