Längtan till havet

På Galleri Hera visar göteborgskoloristen Brittmarie Sundströmsina sina starka oljemålningar, intensiva och heta i färg.

Färgfälten ligger tätt ihop, ibland överlappar de varandra, ibland skiljs de år av en liten strimma i avvikande färg. Då blir det ett väldigt djup i bilderna.

"Diagonalt"

Ibland förs mina tankar till lapptäcken, mönster.

"Skymning"

Inspiration har hon fått redan som barn genom att hennes mamma var textilkonstnärinna.
Hon har också sett många av sin "landskap" från luften.

"Längtan till havet"

Det är en härlig utställning tycker jag och den vinner verkligen på om man tar riktigt god tid på sig. Glöm inte övervåningen.

Du kan läsa mer om Brittmarie Sundström på http://www.gallerihera.se/

Balkong ger skugga

Madeleine Wiklund ställer ut på Grafiska Sällskapet på Hornsgatspuckeln.
När jag först ser hennes vägg tror jag att det är något fel med mina glasögon.
Eller ser jag plötsligt dubbelt?

Nejdå! Det är små modeller, mest av balkonger, utskurna i vit papp och monterade framför vita ark och belysta så att intressanta, liksom dubbla bilder och mönster bildas. Det finns också mobila "bilder" som hänger i taket och bildar skuggspel på väggen. Svårt att fotografera. Gå och titta! Det här är roligt!

På Bjurholmsplan

På Bjurholmsplan 23 på Södermalm ligger Galleri Anders Lundmark. Här visar Fredrik Vestergård oljemålningar och monotyper. (Monotypi är en grafisk tryckform). Dessutom visas en stor dekorativ ljusinstallation i svart med en tunn ljustråd som gör ett grafiskt mönster i lysande grönt. Det är en intressant utställning som man inte springer igenom precis. Fredrik Vestergård tycker om att experimentera och hans verk har olika inriktningar. I projektrummet visar han geometriska figurer. Dom kan man titta länge på och få ögat att bestämma hur bilden skall läsas. Som i Eschers teckningar ungefär när man inte kan bestämma om trappan går upp eller ner. Roligt och dekorativt tycker jag.

Sen i det stora gallerirummet finns många ganska små oljemålninga, alla i var sin klar, nästan gräll färg. Just dom tycker jag är mest spännande. När man går lite närmare kommer uttrycksfulla ansikten fram, nästan som på fotografier, men ändå inte. Jag fastnar först vid en helt svart duk. Det spännande är att om man står lite vid sidan om, så träder ett vackert pojkansikte som tittar uppåt fram.

"På himlen lyser månen"

"När himlen ljusnar"

Bilderna är väldigt uttrycksfulla. Jag kan verkligen undra vad denna lilla tjejen tänker på.

Gå in på http://www.lundmarkgalleri/. Där finns också möjligheter att se ett videoinslag.

Fritt och lätt

För mig känns Carl-Fredrik Ekströms utställning på Galerie Aronowitsch befriande och spirituell. Det största verket "Aurelia 3" är målat på duk. Strukturen och utseendet på
grundningen av den och de andra något mindre målningarna, som är målade på plåt ser inte



annorlunda ut. Ytorna är lika vita, släta och torra på dem alla. Det måste vara mycket svårt men härligt att förarbeta en sådan yta och sedan gå löst på den. Det ser så fritt och lätt ut. Men när jag tittar närmare och skymtar övermålningarna förstår jag att det inte stämmer. Förmodligen är det aldrig fritt och lätt. Men så skickligt då att få det att se så ut.





Det har skrivits mycket om Carl-Fredrik Ekströms konst. Ibland tycker jag att recensioner kan vara så utsökta, avancerade och akademiska att vanliga dödliga har svårare att förstå de skrivna orden än bilderna.



I all enkelhet tycker jag så mycket om denna utställning och känner mig glad och lätt när jag går ut i ösregnet.

Det händer i Sigtuna

Kristina Almström visar oljemålningar på Sigtuna Kulturhus. Mitt i novembermörkret är
det en lisa att se all dessa vackra färger. Några i härligt gult, "Sädesfält" och "Gul höst",
en färg som inte är så aktuell just. Gult är inte fult. Den färgen får vi inte glömma bort.




Det finns inte några tydliga motiv, det är färgen som talar, men med hjälp av titlarna ser man ändå ibland att det är föreställande bilder. Som i "Stenkaj" t.ex.




Endast en tavla har en egen färgskala. Den heter "Skepnad" och är en av mina favoriter.



Och bland de mindre "Öppning" och "Kall kväll".



De flesta bilderna är kraftfulla. Kristina säger att hon målar över, skrapar och målar om. Kanske
det så man skapar så fullödiga målningar. Hon ligger lågt i pris - det tror jag inte varar länge. Tack!

I händelse av

att Du vill se något annat än oljemålningar så besök Galleri Charlotte Lund på Skeppargatan 70.

Jenny Granlund visar jättestora blyertsyteckningar (100 x 200 cm) med varierande svärta. Ritade på tjockt akvarellpapper som sedan mattlackerats.





Jenny Granlund har haft roligt tror jag. Och arbetsamt. Ornament, figurer och symboler förstoras, förminskas, upprepas och placeras om och bildar spännande mönster. Inte en kvadratmillimeter på de stora arken blir outnyttjade. Går man riktigt nära för att undersöka
de blekaste partierna upptäcker man att dom också är fyllda med mönster eller prickar i ljusare blyerts.



Men alla teckningarna är inte stora. I det lilla rummet mot gatan finns flera mindre
teckningar som jag också tycker om. De påminner om avancerat telefonklotter, men det är inget negativt sagt med det. Endast två av dessa mindre har färglagts delvis.



Titlarna på Jenny Granlunds verk ger utrymme för fler funderingar: "Genväg till
lyckad flykt", "Klädsam storsinthet", och "Frivilligt vilseförd".


En rolig utställning som verkar ha hämtat intryck från både öst och väst.

http://www.gallericharlottelund.com/

Är det oro?

Jag går sedan till S.P.G. Olikheterna mellan dessa två utställningar är så stor att jag egentligen borde stannat hemma en vecka mellan dem. Dan Almqvists oljemålningar är små. Täta och fyllda av tankar, symboler och historier. Pensedragen är oroliga.




Djur och människor är huvudmotiven. Hans värld är hans egen känns det som. Annorlunda och ibland oroande.

Erratic

Jag har aldrig tidigare besökt Roger Björkholmen Galleri på Kommendörsgatan 15. Först försöker jag komma in i porten, men får vänlig hänvisning i porttelefonen att gå ytterligare 10 meter in genom valvet till gården.

Utställninsentrén syns genast från gården. En rund svart dekoration längst bort i den svagt upplysta gången väcker mitt intresse. Jag kliver in och möts av en mängd frigolitbitar på golvet. Jag antar att ingen hunnit plocka bort förpackningsmaterialet till utställningen jag vill se. Snart förstår jag att det inte alls är frigolit utan tunga "skulpturer" i aluminium som målats vita.

Det här är lura ögat.

Om jag nu köper en sådan liten grupp med tre eller fyra bitar för några 10-tusentals kronor, hur skall jag sätta dem rätt när jag kommer hem? Kanske jag måste bygga ett särskilt rum?

Det svarta runda verket som först väckte mitt intresse är inte ensamt. De finns flera varianter av dem. Och de är inte målningar utan broderier i silketråd! Alla med spindelnät som motiv. Några lite trasiga. Ett intensivt arbete är skadat. Som så ofta.

På golvet en mycket naturtrogen skulptur av en jackfruit i mer hållbart material.

Visst är spindelväv naturens underverk. Särskilt med daggdroppar på.

Färg, färg, färg

Jag har varit på en fin utställning på Hornsgatspuckeln. Det är
Astrid Munthe de Wolfe som visar oljemålningar hos Ekvall &
Törnblom. Det är skönt att någon gång inte behöva fundera så
väldigt utan att jag kan ägna mig åt att bara se och njuta.



Astrid Munthe de Wolfes motiv är interiörer,


blommor och barn








Vackra, färgsprakande bilder, ibland nästan självlysande.

De verkar vara utförda med intensiv målarglädje, med
koncentration på objekten som de är. Denna ärlighet blir
aldrig tråkig, bara glädjande, värmande.

Är det trygghet?

Jag har varit på Angelika Knäpper Gallery och Marie-Louise Ekmans utställning. Igen. Målningar i samma teknik som serieteckningar. Plana färgytor utan nyanser. Kvinnan i röd klänning upprepas om och om igen. Ibland månghövdad. Många lampor, många handväskor. Trygghetssymboler?









På ett verk har kvinnan en hund eller är det tre? Är den genmanipulerad och blir den i en ytterligare förlängning en tusenfoting?




Små installationer med roddiga rum. Vill någon köpa ett för SEK 70.000:-- . Jadå det vill någon.


Är det klippark för blivande sprattelgummor. Nej det kan inte vara meningen. Kan det vara upprepningar av kroppsdelar som vi behöver ha i reserv?



Frågor hopar sig. Mitt i detta kaos av upprepningar, kroppsdelar, föremål och skuggor, som
vid första anblicken verkar humoristiska anar jag sorg, tragik och ömhet.

CUPIDO

På Galleri Cupido, Svartmangatan 27 i Gamla Stan visas pastellmålningar och teckningar av Olli Martilla. Drömska, känsliga. Kritorna som konstnären använder har han tillverkat själv.
Färgskalan är mild och välstämd. Mest grått, svart och vitt, men också inslag av blekblått, rosa, blekgult och ockra. Färgen ligger i tunna skikt, ofta anbragt med händerna.
Se mer på http://www.gallericupido.se/

Fina fisken.